Saxholmen eller Saxen, som ön kallas, är en liten, hög ö belägen i inloppet till Ölmeviken i nordöstra Vänern. I forna tider fanns en borg på ön. Nu finns bara ruinerna kvar. Ön hyser en intressant flora och dess historia är väl värd att uppmärksammas.

 

 

 

 

 

 

 

Saxholmen var föremål för arkeologiska utgrävningar, bl.a. under början och mitten av 90-talet. Också på de närliggande öarna Lindön och Torrholmen har man funnit rester efter medeltida boplatser.

 

 

 

 

 

 

Det blommar vackert på Saxholmen i början av juni!
Tjärblomster, mandelblom, styvmorsvioler, rockentrav, m.m.

På Saxholmen förekommer en del växter som annars är relativt ovanliga runt Kristinehamn. Här återfinns bl.a. Värmlands enda bestånd av småborre. Den lilla gaffelbräken finns också Saxholmen samt vidare bl.a. bergven, lundelm, lövbinda och backdunört.

En lokal med så intressanta växter och sådan sägenomspunnen historia har naturligtvis tilldragit sig stort intresse under lång tid, inte minst från Sällskapets för Naturskydd medlemmar. År 1992 genomfördes en naturinventering av Saxholmen av Ulf T. Carlsson (häckfågelfaunan) och Åke Klaveness (kärlväxter). Både flora- och fågelinventeringen finns fullständigt beskrivna i dels kompendiet Naturinventering av Saxholmen 1992 och dels i den lilla boken ”Saxholmen” utgiven av Värmlands Museum och föreningen Saxe Knutar.

I Sällskapets för Naturskydd Jubileumsskriften 1955 berättar Erik Fjällman om ön under rubriken Sägner och historik kring Saxholmen Vänern och  Åke Klaveness skildrar i en annan uppsats, i  Jubileumsskriften1996, och med överskriften Saxholmen – mystiken och rosornas ö den yppiga grönskan på ön.

 

 

 

 

 

Småborren har sin enda ståndort i Värmland på Saxen